sanna klagade lite på mig att jag inte har bloggat på länge, sorrrrrrrry vännen!
men då tänkte jag att som lite extra förlåt så tillägnar jag henne det här inlägget, min bästa vän som finns där med mig genom skratt och gråt.
men som vi sa häromdagen, vi är fan inte vänner längre, vi är så mycket mer våran kärlek är bättre än vänskapen och alla som känner mig vet att där jag är där är för det mesta sanna också, folk undrar hur vi orkar med varandra, men vad är det som är så jobbigt att orka med? vi ger varandra kraft, vi piggar upp varandra och vi förstår knappt själv hur vi gör varandra så fulländade, men det gör vi verkligen, underbar känsla och alla borde få känna det band som vi känner att vi har. men synnnnnd för det är once in a lifetime och det är vårt band ingen kan någonsin ha något lika starkt som det.
min fina vän, min ena halva älskar henne nå obeskrivligt!

The bottom's gonna drop out from under our feet
I'll catch you, I'll catch you
And people say things that bring you to your knees
I'll catch you
The time is gonna come when you're so mad you could cry
But I'll hold you through the night until you smile